Med tanke på att det var 14 år sedan Roky Erickson släppte en platta med nytt material så har man ju vant sig vid en hel del bootlegs och liveinspelningar med varierande ljudkvalitet. Så när första spåret på den nya plattan är en lo-fi låt hinner jag nästan bli lite nervös. Problemet med en sån här skiva kan ju vara att ens egna förväntningar blir så stora att besvikelsen blir ett faktum. Lugnet kommer dock strax till mig igen. Andra spåret Ain't Blues Too Sad är tyvärr plattans kortaste. En alldeles för bra låt för att vara så kort. Följer gör Goodbye Sweet Dreams som släpptes tidigare i år. Känns redan som en klassisk Roky-låt. Men plattans bästa spår hittar vi halvägs. Please, Judge är ett ensamt piano, ett åskoväder och Rokys nakna röst. Genialt. Därefter följer John Lawman, plattans ösigaste spår. Även den lysande. Som avslutning fylls man av hopp i Birds'd Crash innan allt knyts ihop med en lo-fi avslutning. Roky är tillbaka. Demonerna är borta. Okkervil River behandlar låtarna med största vördnad och bygger ljudlandskap som balanserar perfekt till Rokys röst. Ja, jag blir salig när jag lyssnar på det här. Ska jag säga något negativt så kanske några få låtar snubblar över till någon slags tråkig gubbpop. Och ni som förväntat er en ny Evil One kanske blir besvikna. För det är på många sätt en ny Roky vi möter och, antagligen, en lyckligare. Lyssna på:
Roky Erickson w/Okkervil River - True Love Cast Out All Evil
Spotify | Ginza | CDON
4 kommentarer:
Please Judge är årets starkaste låt. Ren magi.
Ren magi!
men helt nytt material är det ju inte dock.
flera av låtarna är väl nyinspelningar, om jag inte har fel...
/Jocke A
Nej, det stämmer, och låtarna är inte nyskrivna utan ett urval ur den mängd av låtar han skrivit de senaste 30-åren...
Skicka en kommentar