Stry - Klassiker

Han är inte en särskilt bra sångare. Däremot en förbannat bra låtskrivare. Det är väl den övergripande tanken jag har när det gäller Stry, aka Anders Sjöholm. Nu är väl inte det någon världsnyhet utan mer ett faktum som även Stry påtalat i intervjuer genom åren. MNW släppte förra året en samling med Stry i serien Klassiker. Den öppnar starkt med Vårdad klädsel och Anna-Greta Leijons ögon, klockrena punkklassiker som jag aldrig tröttnar på. Garbochock har vuxit i mina öron sedan deras platta återutgavs 2002, men passar kanske bättre i sin egen värld än på denna samlingsplattan. Från Strys år i Sthlm finns några riktigt bra låtar. Afrika är sedan länge en favorit. Och versionen av Kickar är riktigt bra. Dock blir jag besviken när Stry flyttar tillbaka till Malmö och har med Babylon Blues version av Städer. Tycker versionen från 1991 med Thåström som gäst är betydligt bättre. Annars är större delan av plattan ägnad åt just Babylon Blues. Och här finns givetvis deras "hit" Har vi inte grävt för många hål, här finns också En osalig sång som brukar bli ett hjärnspöke som jag går och nynnar på i flera dagar efter att jag hört den, och Glädje kan vara danska barer som vunnit i mina ögon bara på titeln. Annars blir som oftast 80-tals produktionen lite väl påtaglig. BB blir för snällt för min öron. Skivan avslutas med lite Stry solo som är helt okej, men inte ger några större kickar. Det här blir nog ingen platta jag kommer spela sönder direkt. Men den motbevisar mina förutfattade meningar. För så dålig sångare är inte Stry, och så jäkla bra låtskrivare är han kanske inte. Även om han definitivt har sina tillfällen av genialitet.

Lyssna på:

Stry - Klassiker
Spotify | Ginza | CDON