tortyr, napalm, ett barn i lågor
ser jag i min teve apparat
Peps Persson, Onådens år (1974)
Man kan svära och bli smått gråhårig över bredbandsstrul och datorkrångel. Då är det tur att det finns musik som kan ta ner en på jorden igen, för allt det där är ju bara bagateller. Skrattretande skitproblem. Peps Perssons Onådens år är nog en av de bästa låtar som finns med svensk text. Jag får gåshud varje gång jag hör den. Musiken och texten träffar som örfilar. Samhällskritik när den är som bäst. Och det revolutionsromantiska slutet är bara helt underbart. Letade på YouTube, men hittade tyvärr inte den låten där. Men där fanns Falsk matematik från samma platta. Och medan vi lyssnar på den kan vi ju passa på att skänka mer än en tanke till Haiti genom Unicef.
Lyssna på:
Peps Blodsband
Spotify


0 kommentarer:
Skicka en kommentar