Ni är ganska bleka...

Stry Terrarie skrev en gång i tiden:

"Alla gamla punkare som gillar Sex pistols,
ni är ganska bleka, ni behöver lite sol.
Lyssna på vad Rutten sa, reggae det är bra.
Rastaman vibrations, Sverige går i kras."

Och punk och reggae är ju vänner sedan länge. En gammal punkare som nyligen spelat in en reggaeinspirerad platta är Stefan Sundström. Som gästsångare i Bongo Brains får vi höra honom sjunga på engelska till ett komp av roots reggae blandat med bluesrock. Och även om lite av Sundströms säregenhet försvinner så funkar det alldeles utmärkt. Framförallt gillar jag låten Unsteady Ground som är precis så långsamt släpande som jag vill ha min reggae.

Lyssna på:

Bongo Brains - Royal Straight Flush

Friheten är total!

Bob Dylan blev gripen i New Jersey när han tog en promenad i regnet efter en spelning. De boende i området hade ringt polis för att de tyckte han "uppträdde konstigt".

Så det är nog bäst att stanna inne när regnet faller...

From the Heart...

För er som gillar Nick Cave och Tom Waits vill jag rekommendera Gallon Drunk. Och parallellerna till Nick Cave är befogade då sångaren James Johnston spelar gitarr i Bad Seeds.

Lyssna på:

Gallon Drunk - From the Heart of Town

Nick Cave and the Bad Seeds - Let Love In

Tom Waits - Rain Dogs

Fredag, dags att supa. Lördag samma sak...

Finns så jävla mycket samlingar med kända och okända grupper. Oftast är det mest skit. Men idag testar vi en serie som heter Punch Drunk, en hel massa punk att dricka öl till...

Lyssna på:

Punch Drunk I-V

The Guns of Brixton

The Guns of Brixton, med Clash, är en av mina absoluta favoritlåtar. För nöjes skulle lyssnade jag igenom ett gäng covers på den och hittade en fransk grupp med New Orleans-inspirerad musik. Ja, nu slår ju inget originalet och de flesta covers var mest skrattframkallande. Så det var en befrielse att i alla fall få höra en cool version.

Lyssna på:

Oncle Strongle - The Guns of Brixton

The Clash - The Guns of Brixton

Bortkopplad...

Nu handlar det om Stiv Bators igen. Bara för att jag tycker det är så fanatiskt bra. Redan på Dead Boys debut fanns Hey Little Girl, en cover på garagebandet Syndicate of Sound. Men det var på solodebuten som hans kärlek för garage skulle blomma fullt ut. Diconnected som kom 1980 är betydligt popigare än det han gjort tidigare, men antagligen det bästa han någonsin spelade in. Dessutom ett grymt snyggt skivomslag.

Lyssna på:

Stiv Bators - Disconnected

Duane och hunnerna.

Duane Peters är ett gammalt skateproffs som nu blivit punklegend genom sitt skivbolag Disaster Records och som sångare i U.S Bombs. All heder åt detta, men för min del är det Die Hunns som gått varmt på stereon. Die Hunns bildades 2000 som Duane Peters and the Hunns. Men i samband med att Peters fru Corey Parks (tidigare i Nashville Pussy) började spela bas i bandet bytte de namn. Och det är de två fullängadare som följt efter detta som jag håller som suveräna. Första plattan Long Legs fick mig såld. Sen kom You Rot Me som jag till och med tycker är vassare, här sjunger Parks även en hel del vilket ger plattan mer nyanser.

För övrigt har Peters bildat ett nytt skivbolag, Indian Recordings, får hålla ögonen på det och se vad som kommer därifrån så småningom.

Lyssna på:

Die Hunns - Long Legs

Die Hunns - You Rot Me

Ut ur ramen.

Ett av det bästa som hänt mig är The Clash och London Calling. Jag blir aldrig mätt på den plattan. Och det som tillhör storheten med Clash är att de tog ut svängarna och blandade punk, reggae och rockabilly. Ibland gick det kanske lite väl snabbt i kurvorna, men även deras mest experimentella platta Sandinista innehåller höjdpunkter. Joe Strummer tog även senare ut svängarna med The Mescaleros. Och även om det är lite dimmigt så kommer jag aldrig glömma att jag såg dom på Hultsfred '99.

Ett annat band som blandar upp sin punk är Kings of Nuthin'. Här handlar det dock om swing, storbandsjazz och blues. Det blir ett möte som bildar något nytt och grymt svängigt. Och live ska de tydligen vara helt vilda. Om jag får möjligheten att uppleva det någongång vet jag dock inte. Det skulle komma en ny platta. Men ett rykte säger att de splittrats. Ett annat säger att plattan, Old Habits Die Hard, kommer i slutet av detta året. Får väl helt enkelt avvakta och hoppas på det bästa.

Lyssna på:

The Clash - London Calling

The Clash - Super Black Market Clash

Kings of Nuthin - Fight Songs for Fuck-ups

Kings of Nuthin - Punk Rock Rhythm & Blues

Genom fingrarna.

Vi avslutar dagen med lite garage revival i form av The Raveonettes. Det finns en doft av Twin Peaks på senaste plattan Lust, Lust, Lust. Det är vackert, men ändå obehagligt.

Danzig goes country?

För ett tag sen fick jag till mig att Danzig skulle lägga musiken på hyllan och satsa helhjärtat som filmregissör. Var detta kom ifrån kan jag inte riktigt minnas. Men det känns mindre viktigt nu när det är att faktum att Danzig är i studion och arbetar på en ny platta. Senaste plattan kom 2004 och tillhör kanske inte mina favoritplattor. Men sedan dess har han bl.a. hängt med Hank III och inte mig emot om detta gett inspiration. Och oj, vad jag skulle vilja höra det som spelades in under deras umgänge. Hank III släpper för övrigt en platta med sitt Assjack. Ingen country då inte, utan fullt ös i en blandning av punk och metal. Har inte själv hört plattan, men ser fram emot det.

Lyssna på:

Danzig - II: Lucifuge

Hank III - Lovesick, Broke and Driftin'

Ösregn och pop...

Ibland är det svårt. Man vill så gärna sätta på den där plattan, men man kan inte riktigt sätta fingret på vilken platta den där är. Måndagskväll, augusti och ösregn. Vad kan vara ett passande soundtrack då? Testar med Iggy Pops senaste och det känns ganska bra. En platta jag vet att jag gillar, men inte lyssnat på tillräckligt mycket för att kunna utantill eller hunnit tröttna på.

Ja, jag gillar den här sidan av Iggy. Préliminaires som släpptes tidigare i år är en platta med influenser från jazz och fransk litteratur. Det rör sig om musik i gränserna kring det Tom Waits brukar göra. Och vi vet ju att Iggy kan punkrocka skiten ur vem som helst, så det är skönt att höra honom göra något annat ibland. Hans röst gör sig alldeles utmärkt i lite långsammare tempo. En annan platta som jag direkt kommer att tänka på är soundtracket till Arizona Dream. Där det sker ett intressant möte mellan Goran Bregović och Iggy.

Lyssna även på:

Lust for Life

Brick by Brick

Skull Ring

Fortsätter något slags spår från i går...

Genom hela sin karriär har Thåström hållit Rolling Stones som ett av sina favoritband. 1968 kom Stones platta Beggars Banquet som innehåller en av deras bästa låtar Sympathy for the Devil. Låten, som är skriven ur Djävulens synvinkel, är inspirerad av Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margarita. På Thåströms första soloplatta finns en låt med namnet Mästaren och en iskall margarita. Han har också skrivit en låt, Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, som är en hyllning till sångaren i The Gun Club. Deras skivor har blivit återutgivna på skivbolaget Sympathy for the Record Industry. Skivbolagets namn är en parafras på Stones ovan nämnda låt och antyder väl vad grundaren Long Gone John tycker om skivindustrin.

...och där spårade jag ur.

Lyssna på:

The Gun Club - Miami

The Rolling Stones - The London Years

Där ute väntar livet...

Det finns två låtar som har blivit bakfyllans ledmotiv för mig,
de två öppningslåtarna från Imperiets sista platta; Tiggarens tal.
Första låten Jag är en idiot talar väl för sig själv,
följt av Du är religion med de alltid lika välgörande textraderna:

därute väntar livet men Jag vill inte dit
så kyss mig, kyss mig en gång till

För övrigt så kunde man önskat mer av Imperietboxen som släpptes i början av sommaren. Men det är fortfarande en suverän box. Av det nya materialet så håller jag Fat City från liveplattan
som en favorit. En ganska anonym låt som mår riktigt bra i liveversionen.

Och jag kommer alltid älska Imperiets debutplatta Rasera,
Ebba Gröns punk möter Christian Falks funk. Underbart!

Ain't It Fun?

I början av 90-talet var Guns n' Roses det som snurrade mest i mitt pojkrum, och i samma veva som de släppte sin Spaghetti Incident hade jag upptäckt Ebba Grön och gled helt naturligt bort från hårdrocken och in i punkträsket. För min del blev det framförallt svensk punk som fastnade. Och en del av de suveräna låtarna som tolkats på Spagehetti Incident lärde jag aldrig känna i mer än Guns versioner. Dock stötte jag senare på Stiv Bators via Johnny Thunders och fick till slut höra Dead Boys originalversion av Ain't It Fun. Och jag var fast. Fast för Bators kultskimmer och hans punk-rock-powerpop.

Satte därför ihop en Spotifyplaylist,
för att få presentera Stivs musik:

Stiv Bators Playlist

R.I.P Stiv Bators 1949 – 1990

Musik är en förbrukningsvara...

Vinyl! För att det ska vara på riktigt ska det vara på vinyl. Eller hur? Helt andra förutsättningar att sammanställa en vinylskiva, två sidor som behöver både inledning och slut och så helheten. Och vilken känsla sen, att få sätta nålen mot det svarta och höra just mitt exemplars personlighet. Följa med när den åldras och lära mig minsta lilla repa som blir en del av ljudet, musiken. Fast det är ju ganska jobbigt att byta sida, skönt att dra på en CD ibland. Lite mer festvänligt oxå, slipper nojja över allt för grova repor och så. Och det är ju fortfarande en skiva, en fysisk ägodel som jag köpt för mina alldeles egna pengar. Men dom är ju fördjävla dyra, om man inte väntar ett par månader. Då säljs ju skiten ut för en tredjedel av vad jag pröjsade från början. Skit och skit, eller jo, det är mest skitmusik eller rättare sagt så får jag inte samma kickar längre. Visst någon gång ibland hittar man något som är nytt (för mig), men sen blir det mest stående i hyllan och samlar damm. Det är ju på så sätt ganska cool med digitalt, som Spotify, kan lyssna på alla dom där skivorna som jag tänkt köpa sen, sen efter jag köpt den skivan, och den. Ja, ni förstår. Fast det är klart man lyssnar ju på musik i en rasande fart istället, och när det väl passerar något riktigt bra är det lätt att det följer med strömmen och glöms lika fort igen.




OM någon vill ha en Spotifyinbjudan så har jag över...