10 bästa plattorna 2009

Det är ju faktiskt inte så långt kvar på det här året. Så jag tänkte sammanfatta skivsläppen från år -09. Och inser att det inte släppts så jätte mycket bra musik detta 00-talets sista år. Men jag tror jag ska kunna redovisa 10 plattor som hållit lite högre standard. Utan rangordning, det är allt för flytande efter humör.

Reigning Sounds tredje platta är absolut en av årets höjdpunkter, och kanske den platta som snurrat mest. Greg Cartwrighs röst är helt jävla suverän. Ja, det är en riktigt bra platta det här, helt utan bäst-före-datum.
Ginza | CDON

För årets debutplatta står stockholmstrion Satan Takes a Holiday. De har lyckats med bedriften att koncentrera de bästa ingredienserna ur rockhistorien i sin energifyllda rock 'n' roll. Och jag brukar inte smälta för svenska rockband i onödan.
Spotify | Ginza | CDON

Försöker intala mig att Thåström blivit gammal och samlar in till pensionen nu för tiden. Men jag kan aldrig värja mig när jag hör den här rösten. Den träffar någonstans dit få hittar. Och även om han inte skriker så mycket längre och säljer fler skivor än någonsin så är det här en bra platta. Klart bättre än den hyllade Skebokvarnsv. 209. Och jag tror faktiskt att hans röst aldrig varit bättre.
Spotify | Ginza | CDON

Med inspirationen hämtad från Michel Houellebecqs roman La Possibilité d'une île bryter Iggy delvis ny mark på sin platta Preliminaires. Och jag uppskattar det. Den här plattan snurrade mycket i slutet av sommaren, när hösten sakta försökte slå sig in. En perfekt platta när det regnar ute.
Spotify | Ginza | CDON

När Therapy? tidigare i år släppte sin 10:e platta blev det en återupptäckt av ett gammalt favoritband. Senaste plattan jag lyssnat på var Suicide Pact som släpptes för 10 år sedan. Men Therapy? har kämpat på med äran i behåll och Crooked Timber från tidigare i år var otroligt upplyftande att höra. Och fick mig även att lyssna in mig på övriga plattor jag missat. Så kallad alternativ rock när den är som bäst.
Spotify | Ginza | CDON

Hank III ökar både volym och tempo när han spelar med Assjack. Ett finger i ansiktet på alla som vill höra honom spela country i hans farfars fotspår. Vilket han gör jävligt bra när han gör det. Men han går sin egen väg och gör spretiga countryplattor eller punkmetal som här med Assjack. Jag lyfter på cowboy hatten. För ingen är mer outlaw country än Hank III.
Ginza | CDON

William Elliott Whitmore lyckas med banjo, lite gitarr och minimalt med trummor skapa en av årets bästa plattor. Och med en röst som skulle kräva litervis med whiskey och cigaretter för att uppnå sjunger han om att trotsa överheten. Allt snyggt invävt i texter om tex myteri. 
Spotify | Ginza | CDON

Bongo Brains blandar reggae, bluesrock och Stefan Sundström på sin debut Royal Straight Flush och det uppstår något väldigt intressant. Sundström låter förvånansvärt bra på engelska, och Bongo Brains hoppar mellan genrer med tungan rätt i mun och lyckas göra en platta som överraskar i varje sväng.
Spotify | Ginza | CDON

Jag trodde post-punk var en utdöd genre, i alla fall vad det gäller bra musik. Ända till jag hörde The Horrors debut från 2007. Uppföljaren Primary Colors är inte lika alarmerande, men det är inget minus. Brittiska NME utsåg den till årets bästa platta.
Spotify | Ginza | CDON

Årets största överraskning stod The Bronx för. Under "pseudonymen" Mariachi El Bronx spelar de helt enkelt mariachi-musik. Och det är bara hur skönt som helst, den här plattan får vilken molntyngd dag som helst att skingras i dagdrömmar om iskall cerveza och sombreros. Årets smilbands höjare.
 Spotify | Ginza | CDON

Bubblare:

• Cobra Skulls - American Rubicon
• Rancid - Let The Dominoes Fall
• Duane Peters Gunfight - Checkmate
• Left Alone - Left Alone
• Stefan Sundström - Ingenting har hänt
• Thåström - Kompost