På svenska...

Jag vill verkligen gilla Tysta Mari. Jag vill uppskatta ett band som spelar punk i gamla skolan på svenska. Och jag tycker att det är bra. En liten stund. Sen börjar jag helt ofrivilligt tänka på Håkan Hellström och allt är förstört. Sen går det liksom inte att tvätta bort. Samma sak gäller En Svensk Tiger och (speciellt) Boris & The Jeltsins. Jag tror det var Freddie Wadling som en gång i tiden sa att Evert Taube har förstört så att man inte kan sjunga på svenska. Taube och Hellström. Sedan gjorde ju Wadling cover på Taube på En skiva till kaffet. Det säger väl det mesta. För jag älskar verkligen allt Wadling gjort i skivväg. Det är bara inte riktigt lika kul när han gör det på svenska. Men vad finns det egentligen för band som fixar att sjunga på svenska med hedern i behåll. De gamla punkbanden fixade ju det, de från 70- och tidigt 80-tal. Och rävarna som hållit på sedan dess är väl de som fortfarande kan. Jag syftar framförallt på Thåström och Sundström då. Sundström hjälpte ju till med texter till Dundertågets svenskdebut och det funkar. Thåströms polare Ossler sjunger ju i och för sig på skånska, men det funkar också. Och Plura från Eldkvarn tillhör ju fortfarande en av våra bästa textförfattare. Men annars är det tunt med folk som sjunger på svenska och gör det bra. Vilket är synd, för när en svensk text träffar då träffar den dubbelt så hårt.

Lyssna på:

Dundertåget - Skaffa ny frisyr

Ossler - Ett brus